Djävulens jungfru och pengarna …

Var det åländska stödet på 150 000 euro till filmen Djävulens jungfru pengar i sjön? Man kan få ett sånt intryck när man läser Karin Erlandssons artikel i tidningen Nya Åland den 3 januari, med den suggestiva rubriken ”Landskapsstödd häxfilm floppade”. I själva verket var dock stödet den enda succé som filmen fört med sig – kanske inte för filmbolaget, men definitivt för Åland.

Häxfilmens redovisning har nämligen i efterhand granskats av en oberoende revisor. Hans rapport uppger att filmproduktionen följt anvisningarna för stödet och gjort av med samma summa på Åland som de fått av Landskapsregeringen (källa: Jan-Ole Lönnblad, kulturchef på LR:s utbildnings- och kulturavdelning). Åland förlorade alltså inte en cent på stödet till filmen: pengarna användes på Åland, skapade åländska arbetstillfällen, bidrog till åländsk kompetenshöjning och satte dessutom Åland på kartan som en bra inspelningsplats.
Jag hade nöjet att träffa flera av mina svenska kolleger i samband med filminspelningen (bland andra den Guldbaggebelönade kostymören Katja Watkins) och kan rapportera att de var väldigt imponerade av sina åländska kontakter.

Eftersom stödet gödde det åländska näringslivet (hotell, bilservice, teknik, catering, bud, skådespelare, statister osv osv) kommer pengarna dessutom så småningom att rinna tillbaka till vår gemensamma statskassa och därmed bidra till landskapets ekonomiska styrka. Jag tycker att stödet till Djävulens jungfru är ett skolboksexempel på väl använda pengar, och på hur ett filmstöd kan komma en hel region tillgodo. Det är viktigt att understryka tycker jag: detta är inget jädra kulturstöd utan något som även är till gagn för näringslivet!
Sammanfattningsvis: regionen Åland kan mycket väl vara den enda aktör som faktiskt tjänade på filmen …

Som ledamot av LR:s filmnämnd (stödet till Djävulens jungfru utdelades dock före nämndens tid) är jag också väldigt imponerad av hur klokt och försiktigt de åländska tjänstemännen hanterar LR:s pengar när det gäller filmstöd: jag skulle gärna ha Jan-Ole med mig nästa gång jag skriver kontrakt med någon svensk filmmogul … 🙂

Det här inlägget postades i Åland. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *