Råd till Riktiga Män

(Författarens not: denna text är satirisk. Det förstod inte alla när de läste den i Ålandstidningen första gång. Håhåjaja.)

Den förfärande lynchmobben MeToo tågar vidare, från bransch till bransch. Nu är det väl snart bara rödhåriga vänsterhänta snabbköpsexpediter kvar som inte har ett eget litet näpet kättarbål på gång i medierna.

Som tvättäkta Riktig Man vill jag ge ett antal handfasta råd till mina medbröder om hur vi ska tackla den här krisen, rida ut stormen, vända matchen, fixa biffen, slakta älgen, dreva skutan, hanka stören, hyfsa tafsen … (till redaktionen: fick lite slut på manliga metaforer där. Gittan, lägger du till några bra ena? Tack stumpan!)
Alltnog! Några viktiga punkter!

Ord är viktiga. Försitt aldrig ett tillfälle att tala om ”hysteri” eller ”häxjakt”. Kom ihåg: hysteria är ju trots allt grekiska för livmoder. Och när, kamrater, kom det någonsin något gott ur en livmoder?! Nä, just det! Och häxjakt, ja, det säger ju sig självt? De är häxor, och de jagar oss. ’Nuff said.

Får man inte flörta längre? Påminn om alla de stabila äktenskap och förhållanden som en gång började som en oskyldig hand nedstoppad i trosan på dansgolvet, ett ömt strypgrepp bakom den lokala pizzerian eller en hederlig sexutpressning på jobbet. Vill de förinta kärnfamiljen också, de där feminazisterna?

MeToo TOO! Beter sig inte kvinnorna precis likadant? Hur många gånger har det inte hänt dig att din kvinnliga chef kallat in dig på rummet och kommenterat din klädsel och bett dig massera henne och tagit din darrande lilla pojkhand och försökt sätta den innanför blusen? Är det inte vardagsmat att våra kvinnliga kolleger bjuder hem oss för ett sammanträde och sedan bara råkar komma ut ur duschen iförda franska raffset? Och trycker de inte ständigt och jämt upp oss mot väggen på krogen, sätter tungan i våra öron och väser att vi inte ska vara så jävla pryda? Eller hur?! Upp med en hand alla ni som varit med om det! Hörni?! Hallå?
Hm.

Har det inte gått för långt? Låt oss vara generösa: kanske var Cosby och Weinstein och Kolumnisten på AB aningen heta på gröten. Rent hypotetiskt kan det missförstås när man drogar sin dejt innan man har sex med henne, det medges – en del kvinnfolk är trots allt lite känsliga, de små liven. Men det här?! Hur kan en oskyldig Helikoptern på afterworken vara stötande? Vem älskar inte en väl utförd Elefanten på fikarasten? När har inte Djuret I Popcornbägaren lockat till gapskratt i biosalongen?

Sätt hårt mot hårt! Det är dags att vi säger ifrån och organiserar en bojkott. Lägger inte Gnällobbyn av snart så tar vi dem på orden: Inga mera ömma klappar i baken, inga fler skojsiga bröstskämt, slut med våldtäktsfräckisarna på lunchen och – atombomben! – inga fler dickpics!!!

Nu blev det knäpptyst va? Just det ladies, hur skulle ni klara er utan denna den vackraste kärleksgåvan sedan Höga Visan: den Väldiga Pålen i (stark) förstoring, rätt ner i luren?! Ha! Vad sa ni nu då?!

Hursa?

Det här inlägget postades i Åland, Livet: dess orsaker och verkningar, Politik. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Råd till Riktiga Män

  1. Nisse Hult skriver:

    Vaere för fel på rödhåriga o vänsterhänta nurå?!

    Gubbjävel.

    • admin skriver:

      Otäcka typer. Därför att
      a) rödhårigheten lär vara ett arv från neandertalarna
      b) vänster heter sinister på latin. Sinistert va?!

  2. Sjöberg skriver:

    Ironi är svårt. Ironi är farligt.

    Svårt, för att det för en del läsare inte alltid är solklart att det ÄR ironi! Farligt, för att det inte alltid går att förutse hur den nyss nämnda kategorin kan reagera reagera och därefter agera.

    Med det sagt kan jag bara i uppriktig beundran buga mig för texten ovan!

    • admin skriver:

      Jag veeet. Back in the day brukade det berättas på Expressen om hur legendariske chefred Ivar Harrie en gång skrev en infam ledare om hur en svensk rikspolitiker listigt sparade på gamla oförrätter tills han kunde göra en politisk poäng av dem. Olyckligtvis gjorde Harrie det genom att skriva en oskyldig betraktelse om hur hans knähund brukade gräva ner ben på gården tills de blivit lagom smaskiga att gräva upp och äta.
      Chefredaktören fick genast en förtjust flod av brev från äldre damer vars hundar hade samma ovana …

  3. Anonym i Kostym skriver:

    Bara det att t.o.m. Göran Hägg noterade för en 15-19 år sedan i någon av sina retorikböcker att fräckisarna tack och lov var utdöda.

    Så att inte-skratta åt icke-berättade skämt är en icke-bedrift.

    Annars tror jag inte att detta kommer att leda till några bestående förändringar. Det kommer bara att dyka upp en ny ”Kapten Klänning” som håller sina sessioner utan att någon reagerar…

Lämna ett svar till admin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *