Ni fattar visst inte?

En nästan enstämmig kommentatorskår hurrar som en fotbollsklack: Macron vann med 66-34! Enda problemet är att det gjorde han nog inte. Man kan hävda att han egentligen vann med betydligt knappare 54-46. Och det innan hans problem ens har börjat …

I den andra franska valomgången har fransmännen traditionellt röstat medan de ”hållit sig för näsan”. Ställda inför utsikten att få Jean-Marie Le Pen till president 2002 röstade till exempel 82 procent av fransmännen på Jacques Chirac, fastän han var universellt hatad av socialisterna. Hellre en röv än en bajskorv, sade man då.
Det är här gårdagens siffror blir bekymmersamma. Ett par indikatorer visar nämligen att fransmännen av idag inte längre är säkra på vem som är röven och vem som är korven. Att påstå att Macron fick 66 procent av rösterna innebär att man bortser från

a) det enorma antalet blankröster
b) det ovanligt stora antalet soffliggare

Nio procent av de fransmän som tog sig till vallokalerna igår hade så blandade känslor inför de bägge kandidaterna att de inte ville ta ställning. Deras resistens mot Le Pen var med andra ord så svag att de inte förmådde ”hålla sig för näsan” och rösta på Macron – de röstade hellre blankt. Hur många felsteg från Macrons sida kommer det att behövas innan de nästa gång röstar aktivt för Le Pen?
Och sedan soffliggarna: vanligtvis brukar deras skara upp gå till runt 19 procent. Igår stannade dock 25 procent hemma: sex procentenheter fler än ”normalt” – i ett val där en av de möjliga utgångarna var att få en högerextremistisk president?

Tja, gör matten själv. Hade ytterligare 6 procent av fransmännen röstat – och röstat för Le Pen – hade hon fått 37,5 procent av det totala antalet väljare. Lägger man därtill blankrösterna på 8,5 procent (proportionerna måste ju räknas om eftersom det totala röstetalet förändrats) hade bajskorven fått 46 procent. Om Le Pen inte hade gjort ett så aggressivt och misslyckat TV-framträdande i den sista valdebatten hade det kunnat sluta väääldigt illa igår … Fattar de hurrande kommentatorerna det?

Nu ska herr Macron – vars politiska erfarenhet är ringa och som inte ens har ett ordentligt politiskt parti i ryggen – försöka få en parlamentarisk majoritet han kan samregera med i junivalen till parlamentet. Och så ska han försöka framstå som en landsfader – i ett macholand som lätt grips av förakt för svaghet (se på stackars Hollande!). Samtidigt som han måste uthärda krypskytte från både vänstern och högern. Medan Front National flinande ser på, och bidar sin tid …

Ja, ni hurrar ni. Men jag ryser.

Det här inlägget postades i Politik, Utrikes. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *