Det osynliga slutet på världen

Tog den verkliga världen slut den 26 september 2006? Det finns stunder då jag befarar det.

När jag växte upp spelade en del av oss rollspel.
Man satt runt ett bord och föreställde sig saker. Spelledaren målade upp en påhittad värld, full med orcher och trollkarlar och whatnot, och så fick man själv bestämma sig för hur man skulle hantera situationen. Eller rättare sagt: hur ens karaktär skulle hantera situationen.
För detta var den verkliga poängen med rollspelen. Inte hur äventyren slutade. Utan att man fick rollspela med sin karaktär.

Karaktärerna var våra ställföreträdare, avatarer, personae. Innan spelet började skulle man bestämma sig för vem och hurdan man skulle vara i äventyret. Man rullade tärningar och bläddrade i tabeller i timmar och så valde man om man skulle vara tjuv eller trollkarl eller krigare. Sedan pimpade man karaktären till max: hittade på hur man skulle se ut och klä sig, vilka smycken man bar, vilka tatueringar man hade. Ännu viktigare var vilket temperament ens karaktär besatt, vilken attityd hen intog till livet. Oftast satte man allt på ett kort och blev en rasande, lättkränkt krigare med låg intelligens och makalösa biceps, redo att dra i strid under ett fantastiskt häftigt namn. För namnet var viktigt: folk kallade sig Ulqhart Den Oövervinnerlige eller Brogg Röjaren eller Brandgule DårDonald …
Och sedan började äventyret och vi stod på huvudet ner i våra fantasier och slog varandra på truten så det stod härliga till: kastade trollformler och förbannelser omkring oss, hällde gift i brunnen eller brände ner byn … Det gällde att vinna eller försvinna! Och i slutet av spelet tilldelades man Erfarenhetspoäng, så att ens alter ego ytterligare växte i styrka till nästa äventyr.

Är det inte så vi beter oss allihopa numera?

Den 26 september 2006 öppnades Facebook för alla personer över 13 år. Redan 2010 hade 42% av den amerikanska befolkningen ett konto. Enligt senaste beräkning har det sociala nätverket över 1,8 MILJARDER medlemmar. Det är den enskilt största källan för nyheter, större än TV, radio och dagspress, för unga mellan 16 och 25 år. Sedan 2012 äger nätverket också Instagram.
Och dessa nästan två miljarder människor – en fjärdedel av jordens befolkning – ägnar i snitt en timma om dagen på att pimpa sina avatarer på fejjan och Insta och alla de andra sociala rollspelen vi har hamnat i. Gissa varför det har blivit så hysteriskt viktigt hur man ser ut och klär sig, vilka smycken man bär, vilka tatueringar man kan uppvisa ..?
För att inte tala om hur viktigt det blivit att alltid ha en schysst åsikt att sticka ut med! Många sätter numera allt på ett kort i varje Facebookdebatt och beter sig som rasande, lättkränka krigare med låg intelligens och makalösa biceps. Tacka fan för att vi får Brandgule DårDonald i Vita Huset när det är Ulqhart Den Oövervinnerlige och Brogg Röjaren som röstar.

Det senaste tecknet på att livet blivit ett rollspel är våra namn: det har blivit allt vanligare att vi hittar på våra egna efternamn. På tio år har antalet ansökningar om detta till Patent- och registreringsverket ökat med mer än 50 procent. På tjugo år mer än fördubblats …

– Ett namn får en större varumärkeskaraktär. Det kan bero på att man är exponerad i sociala medier. Man syns tydligare nu än vad man gjorde för 20 år sedan. Det kanske är enklare att se någon som har ett unikt namn än någon som har ett vanligt Son-namn, säger pressansvariga Stina Lilja på PRV till Dagens Eko.

(PRV har till ochg med en egen efternamnsgenerator, för den som är för fantasilös att komma på något själv. Trött på ditt gråa jag, Svensson? Byt till Månehammar, Brandteman eller Ylveving vetja… ”Det blir som ett artistnamn”, säger Anna Rockenstierna till Skövde Nyheter. Hon och hennes man tog namnet när de gifte sig. Hon hette tidigare Gustafsson.)

Jag vet att jag låter som en gammal stöt. Men jag tycker att det är förskräckande hur vi numera så lättvindigt kastar trollformler och förbannelser omkring oss, först på nätverken, sedan i kommentarsfält och till sist på riktigt. Jag oroar mig för hur detta stöper om oss. Tänk om detta förbannade proteströstande som gett oss Brexit och Trump bara är rollspelarnas nya sätt att förgifta brunnen och bränna ner byn, som om ingenting var riktigt på riktigt?
Tänk om den verkliga världen gick under den 26 september 2006, utan att vi ens märkte det? För att tala med George Orwell:

When a scandal becomes permanent, it becomes invisible …

Det här inlägget postades i Livet: dess orsaker och verkningar, Politik, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det osynliga slutet på världen

  1. Ann-Christin skriver:

    Det bästa jag har läst, inklusive absolut allt läsbart/ Anki

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *